Det finns väldigt många sånger från tecknade filmer, så många att i den här 75 minuter långa föreställningen får inte ens alla Disneyprinsessor plats. Här bjuds det på nytt och gammalt, nåt för alla – hits från bland annat Encanto, Lejonkungen, Djungelboken, Madagaskar, Aladdin, Lady och Lufsen, Lilla Sjöjungfrun, Skönheten och Odjuret, Pokémon, Trolls och som titeln lovar också Frost. Let it go är nog den låt som drar ner mest applåder, en imponerande sånginsats av Veronika Wallentin. Joel Adolphson lotsar oss igenom föreställningen och tillsammans med Lovisa Lindberg Lekfalk och Nils Reinholz är de en kvartett som med stor entusiasm, starka sånginsatser och med medryckande dans får publiken att klappa och dansa med. Barnen har kul och skriker ja och nej för fullt när det ställs frågor till dem och det är härligt att höra hur engagerade barnen blir i låtarna de känner igen.

Ljus och ljud sitter inte helt perfekt på premiären men det här är en förställning där innehållet är viktigare än paketeringen och med lite finslipning kommer även den sitta som den ska.

Precis som i tecknade filmer är en del skämt lite dubbelbottnade och riktar sig på olika sätt mot de vuxna och mot barnen i publiken. Den finstämda Bella Notte hade ett mer vuxet anslag men barnen älskade det kaosartade slutet. En show där finstämd sång varvas med up-tempo hits på ett sätt som engagerar hela publiken, stora som små.

Från Aladdin till Elsa spelas till 9 mars.

En still jul är en av mina traditioner inför jul. En konsert som ligger perfekt i tiden för att man ska komma ner i varv – för det här är just en stilla julkonsert. Ljuvliga jullåtar som inleds stämningsfullt med Nu Tändas Tusen Juleljus när Anders tänder ljusen i kandelabern. Ikväll också ett extraljus för Stefan Nilsson som gick bort i våras i Als. Gunilla Backman avslutar akt 1 med Gabriellas sång och den blir lite extra stark i år.

Det mesta i konserten är som det ska, Stevie Wonders jullåtar, Adele, Sting, Tom Leary ja de flesta jag vill höra är med.

Anders läser också som de flesta gånger Tomten och julstämningen är på topp.

Det kan tyckas tråkigt när nästan allt är som tidigare år, men med julkonserter så är det helt i sin ordning – man kan ju inte ändra för mycket på de bra traditionerna!

Fortsätt läsa →

Det här är verkligen en show där det är hits för hela slanten men kanske inte riktigt så juligt. Lasse Lindbom band inleder juligt men sen är det en lång sträcka utan en endaste jullåt till slutet då det blir Tänd ett ljus och Do they know it Christmas. Men publiken är inte här för julsånger, nej publiken som i stort sett är 50plussare är här för att uppleva hitsen från sin ungdom. Låtarna som präglade oss och som sitter som gjutna. Man kanske inte kommer ihåg var man lagt nycklarna, men när Magnum Bonum spelar första tonerna till Skateboard då sjunger man med från ”armarna ut och jag svänger ner” eller i Snowstorms Sommarnatt ”rosa lack och kromad list i 59års modell” och man kan varenda ord. Ikväll fick man verkligen sitt lysmäte på låtarna med Magnum Bonum, Anki Bagger, Sha-Boom, Dan Hylander, Lasse Lindbom Band, Mikael Rickfors och Katarina (från Katarina & the Waves. Som en extra bonus, och tack vare att Peo Thyrén också spelade med i Sha-Boom så fick vi Noices hit Du lever bara en gång. En refräng som gäller lika mycket nu som då och som är en bra pepp-låt. En låt man verkligen kan sjunga med i. Det var absolut inga problem att få publiken att sjunga med i någon av låtarna – det var en riktig allsångskväll.

Banden har åldrats i samma takt som sin publik men uppe på scen så levererade de. Mikael Rickfors gick lite trevande in på scenen men full inlevelse och kraft i Percy Sledges When a man loves a woman och hans hit Vingar flög helt rätt. Musikens kraft håller oss unga!

En underbar nostalgikväll med låtarna man har så många minnen till, som att träffa gamla vänner man inte sett på många år. En konsert där ett gäng 50plussare gick in men ut kom ett gäng energiska tonåringar!

Måns Zelmerlöw och Per Andersson tillsammans i en julkonsert blir lite som om en svensk Michael Bublé kastas in i en buskis. Måns är ju en av våra bästa och mest fulländade entertainers, precis som Bublé kan han sjunga smäktande vackert och charma publiken med sitt leende och glimt i ögat, samtidigt kan han leverera ett skämt. Måns är verkligen strålande bra t ex i Santa Claus is coming to town och White Christmas i snygga storbandsaktigt arrangemang med blås och allt. Då är julstämningen på topp. Men med Per Andersson på scen blir det som att ge sig ut i en komisk berg-och-dalbana, skämten byggs upp bra och når en topp där det kan vara riktigt bra och jag skulle verkligen vilja att han stannade där istället för med hög hastighet fara rakt ner i buskisträsket. Visserligen gör han det också bra, men det blir bara för mycket för ofta. Emellanåt är det roligt och jag skrattar en hel del under kvällen, men det avstannar och vissa skämt faller så platt så inte ens det stora gänget som är på firmafest skrattar. Korta ner och spetsa till skämten så skulle det här blir riktigt bra.

Under kvällen dyker operastjärnan Sanna Gibbs upp och hennes vackra Ave Maria blir glittret i showen och gör den komplett. Måns och Sanna gör en svensk version av Barcelona, som nu blir Gran Canaria. Vacker men samtidigt smårolig för texten är fyndig och jag är tacksam för att inte Per dyker upp och stör i den. Pers roll är annars att störa när Måns brister ut i en stämningsfull julsång. Börjar i all välmening som när han kommer in som trumslagarpojke i Little Drummer Boy, men snart börjar allt gå fel och tillslut urartar det helt.

Men man kan inte säga annat än att Måns och Per har en härlig energi på scen som är smittsam och det är svårt att värja sig mot dem. Snyggt förpackad show med bra musiker och enkelt men snygg scen och ljussättning. På scen finns inte några juldekorationer och ibland som i skämten om Socialstyrelsen får jag ingen julstämning alls. Men så glimmar det till i vissa låtar och då kommer julkänslan fram. Julen ser olika ut hos alla familjer och det gör också julkonserter – Måns och Per har hittat en blandning av Bublé och buskis som nog de flesta kan tycka är underhållande och få lite julstämning av.

Arenanturé fortstätter runt om i landet till den 16 december.

Börjar bli en härlig tradition med julkonsert med killarna i The High Society. Julglädjen sprider sig direkt över hela Göta Lejon när bandet, Karl Dyall, Joachim Bergström och Rennie Mirro kliver in på scen och de första tonern spelas.

Det är svängigt och fullt av energi. I ungefär en och en halv timme förflyttas vi till USA och Frank Sintras, Dean Martin och Sammy Davies Jrs’ tid. Det märks så väl att killarna älskar den här musiken för de har så kul på scenen. De gör det så bra att man bara njuter och ler hela tiden. Frågan är om inte deras röster blir bättre för varje år jag ser dem. För att inte tala om dansen! Joachim verkar ha legat i hårdträning. De bjuder så mycket på sig själva och det är en stor del i varför man vill se dem om och om igen.

The High Society har verkligen hittat sin julnisch – en svängig jul med fullt tryck i sången. Stila natt och andra mer finstämda låtar får man höra i andra julkonserter.

Några konserter återstår på årets turné – se till att skaffa biljett för gillar du julmusik så ska du inte missa det här. Själv ska jag se konserten igen den 10 december – så bra är det!