Jag har sett Jamie ett par gånger i London och det är en underbar feelgood musikal om sextonårige Jamie New som drömmer om att bli drag queen. Skolan är på väg att sluta och den stora avslutningsbalen ska snart gå av stapeln och Jamie vill gå till balen i klänning. I London präglas den här av ungdomlig charm och energi. Men den ungdomliga charmen tappas bort i Malmö för man har valt en Jamie som är 20 år äldre än sin karaktär och det märks. Oscar Pierrou Lindén som spelar Jamie är en fullfjädrad musikalartist och gör en fantastisk insats, men blir inte helt trovärdig som sextonåring och det skaver. Det hjälper inte heller att man har valt skoluniformer i brunt/beige och i ett gubbigt snitt, och en peruk som får ett gråaktigt skimmer. Det får honom inte att verka yngre, tvärtom. De brun/beiga skoluniformerna får hela klassen att helt smälta in i träväggen och det känns lite trist. Men bortser man från det här så är det en bra uppsättning som man bjuds på. Sceneriet är väldigt enkelt och avskalat och scenen vrids runt för att skapa olika rum och plaster. Operans symfoniorkester är placerad på en upphöjning på scenen så det syns i stort sett hela tiden och blir en del i förställningen vilket är väldigt trevligt. I första akten är det nästan bara Jamies röda klänning och Miss Hedge skor som ger färg, men det blir lite mer färgsprakande i andra akten.

Överlag är det en bra ensemble med proffsiga musikalartister som t ex Anki Albertsson, Vivan Cardinal, Anna-Maria Hallgarn och Leila Jung som är strålande i sina roller. Men den som verkligen visar var skåpet ska stå är Loa Falkman som spelar Hugo/ Loco Chanelle, en äldre drag queen som tar Jamie under sina vingar. Falkman är manligt kraftfull feminin i sin roll med en röst med en sån kraft att ingen skulle kunna vifta bort honom som en fjantig fjolla oavsett vad han har på sig. Klänningarna bär han verkligen upp med pondus.

Jamie är en feelgood musikal med bra poppig musik som man blir glad av, men samtidigt vidrör den olika ämnen som berör och som får publiken att tänka till. Och den visar att drag queens är som vem som helst, ofarliga med drömmar och önskan om att få vara sig själva. Drag Queensen har inte så stor plats i musikalen som man kanske kan tro, men i pausen cirkulerar de runt i foajén och det var väldigt populärt att ta selfies med dem.

Everybody´s talking about Jamie spelas till den 31 december.

Det här är en jukeboxmusikal som bygger på Lasse Holms stora låtskatt som många känner igen och kan sjunga med i. Av hans ca 700 låtar har man valt ut 26 låtar som Främling, Bra vibrationer, Eloise, Växeln Hallå, Diggilo Diggiley, Kärleken är evig, Tommy tycker om mig och Canneloni Macaroni som vävs ihop till en härlig medryckande feelgood musikal. Den lilla orten Målinge ska få husera värd till en stor talangjakt som ska tv-sändas. Befolkningen går man ur huse för att vara med. Programledaren Alexander och hans entourage anländer till staden och det blir en kulturkrock mellan det fina tv-folket och lokalbefolkningen. Lokalbefolkningen har sina interna stridigheter också både jobbmässigt och kärleksmässigt. Handlingen är lite tunn även om det finns en story om en bebis som fick lämnas bort och en mor som söker efter honom, men det blir aldrig riktigt känslosamt. Nej, det här är en lättsam, lättsmält musikal som roar för stunden och som lyser upp det gråa trista höstvädret. I första akten vävs låtarna lite ihop för att föra handlingen framåt och där har man finurligt fått till Växel Hallå till att både handla om en telefonväxel men även om växelpengar. En härlig sångduell mellan hotellägaren Bella (Elisa Lindström) och handlare Yngrot (Stefan Clarin). I andra akten låter man talangjakten blomma ut för fullt och låtarna blir rena scenframträdande även om flera av bidragen framförs till särskild person. Även om det blir en svaghet i själva musikalen så kommer låtarna mer till sin rätt där. Publiken förses även med ljusstavar för att visa vilka låtar man gillar. Handlingen blir svagare till vinsten av ett större publikengagemang.

Musikalen är en stor hyllning till åttiotalet, kläderna, frisyrerna, dansstegen och även några av de roligaste replikerna är en blinkning till hur man tänkte om TV då. Målinges fixare Vikström (Robert Ryberg) kommer på den ena idén efter den andra på TV-program som han föreslår till Alexander ”Man skickar ett gäng vanliga människor till en öde ö och så får man rösta ut en varje vecka”. Idéer som alla tycker är heltokiga.. Och det skrattas gott i publiken. Musikalen ligger och balanserar på en tunn tråd till att slå över till buskis men man lyckas hållas sig på rätt sida så det inte blir att man driver med karaktärerna utan det finns med ett hjärta för dem.

Det märks att hela ensemblen har ett stort hjärta och kärlek till låtarna och glädjen sprider sig till publiken. Musikalen framförs av en välsjungen, samspelad ensemble där framförallt Bruno Mitsogiannis glänser i sin roll. Bruno är som klippt och skuren i rollen som pizzabagaren Gunnar Armani, charmig, rolig och med en otroligt bra röst som lyfter musikalen.

Många av Lasse Holms låtar är ju melodifestivallåtar och Mello är ju folkligt, glädje och feelgood och det har man verkligen lyckats förmedla i den här musikalen.

Man har precis förlängt spelperioden för musikalen och den är nu planerad att spelas fram till den 18 februari.