Dags för nypremiär för Alltid vara vi, som bygger på musik av Veronica Maggio och Oscar Lindroos. Scenen är riggad som en musikstudio där musikerna och skådespelarna redan är på plats när publiken kommer in i salongen. Bandet, som splittrades för 10 års sedan, samlas för att spela in en sista platta och samtidigt göra en dokumentärfilm. Kameralinsen följer varenda min och gest som sker på scenen och spelas upp i direktsändning. Uttrycken och känslorna förstärks och når alla i publiken. Det är en spänd återförening, särskilt mellan bandets sångare Louise (Lousie Peterhoff) och Oscar (Oscar Töringe). En låtduell bryter ut mellan dem där växelvis Veronica Maggios och Oscar Lindroos musik och texter lyfter fram känslorna kring uppbrottet som aldrig fick ett avslut. Sånginsatserna är oväntade bra. Louise gestaltar en kvinnlig artists kroppsspråk realistiskt och Oscars känslor för återföreningen ligger och darrar på ytan hela tiden.

Tyvärr är storyn för tunn för att gripa tag, men ett och annat förlösande skratt bjuds det på. Blir mest en känsla av att man hänger med bandet under en dag på jobbet i studion. Det spelas musik, tjafsas lite, chefen (Gerhard Hoberstorfer) försöker emellanåt styra upp det lite. Men det blir lite utdraget och nerven saknas. Blir bättre i andra akten som också är kortare och där tätas handlingen till. Musiken överröstar stundvis sången så texterna når inte fullt ut i publiken, vilket mest är ett problem för de som inte är inbitna Maggio/Lindroos-fans. Fansen fyller säkert själva ut texterna där de inte når ut.

En musikteater i jukeboxanda, där musiken, trots den unga publiken, mest tas emot med artiga applåder och där det först i slutnumret blir mer entusiastiskt. Trivsam underhållning som inte riktigt lyfter.